Den stora frågan var alltid förr; om du fick välja, hade du sårat eller hade du själv blivit sårad?Jag tror att många hade tagit första alternativet för hur många vill sitta där ihopkrupen i sängen med ett hål i sitt bröst? Hur många vill känna att det hugger till varje gång man andas, eftersom ens lungor blivit punkterade? Hur många av oss vill egentligen gråta oss själva till sömns natt efter natt tills tårarna tar slut? Svaret är få. Om jag ställer frågan så här då; hur många av oss vill egentligen orsaka allt detta till någon annan?